Årets bästa böcker

Det är givetvis högst vanskligt att försöka utnämna de ”bästa” böckerna och jag har inte läst tillräckligt mycket för att över huvud taget kunna aspirera på att ha överblick. Därför är väl rubriken på inlägget något missvisande.

Men bland de böcker jag faktiskt har läst tänkte jag lyfta fram tre stycken som har stuckit ut lite.

1. Inventing the Individual, av Larry Siedentop. Jag har en känsla av att den här boken kommer att finnas med på en lista när jag ska ranka de tio viktigaste böckerna jag läste under 2010-talet. I boken går Siedentop från förantiken och fram till ca 1300-talet och visar hur det antika samhället var religiöst och koncentrerat kring först familjens och sedan stadens religion. I världsbilden låg idén om att naturen hade en egen ordning som medförde att vissa människor var födda att styra, andra födda till slavar, kvinnor var inte rationella som män, o.s.v. Människan definierades inte utifrån sina egna villkor och sin personlighet, utan utifrån stadens och familjens anspråk. Enters Christianity. Med kristendomen ”fick individen fäste i historien”. Gud blev människa och Paulus förkunnade en radikal frihet och jämlikhet mellan människor. Siedentops hela ärende är från kapitel 6 och framåt att förklara hur dessa idéer, som kom från Paulus och kristendomen, kom att genomsyra hela det Västerländska samhället och hjälpte till att skapa individen som grundläggande rättssubjekt, den sekulära sfären och liberalismen. Det är en oerhört fascinerande berättelse som jag kommer att återkomma till vid flera tillfällen.

2. Gulag: A history, av Anne Applebaum. Boken är tio år gammal men jag läste den i somras och tillsammans med Applebaums senaste bok, Iron Curtain: The Crushing of Eastern Europe 1944-1956, ger den en skrämmande och spännande inblick i ett vidrigt samhälle som fortfarande ligger oss så nära i tiden. Hennes böcker blir inte mindre läsvärda av det faktum att Ryssland har varit mer aggressivt än länge under 2014. Vi får följa Gulaglägrens framväxt, dess zenit och sedan avvecklingen. Det är helt stört att lägren fortfarande fanns på 70- och 80-talet då Sverige hade formella utbyten med Sovjet. Ja, det finns mycket som är märkligt …

3. Om Kristet Motstånd, av Patrik Hagman. Inte heller den här boken är ny, men har varit omtalad sedan den kom ut och i vintras tog jag itu med att läsa den. Hagman har specialiserat sig på den tidiga kyrkan och vill i den här boken lyfta fram de första kristnas motstånd mot Romarriket som en förebild för dagens kyrka att ta efter. Jag undrar om jag någonsin har läst en bok som provocerade mig så mycket som Hagmans … Mycket av det han skriver är bra och värt att ta till sig – inte minst hans konsumtionskritik och förslag på dygder som kan kontra konsumtionshetsen; annat han skriver är rent bedrövligt. Hagman lägger ganska mycket tid på att kritisera vad han kallar för ”den liberala demokratin” men det är högst oklart vad han menar med begreppet. Generellt sett definieras begreppet som ett statsskick där medborgare kan rösta fram sina politiker, där mänskliga fri- och rättigheter regleras i lag och där marknaden är fri och inte planlagd som i ett kommunistiskt samhälle. Det tydliggörs aldrig vad han menar att en kristen kan bejaka och vad en kristen måste ta avstånd från. (Kanske blev jag extra upprörd eftersom Hagman är så oerhört svepande och svartvit i sin kritik, och av att jag nyligen hade läst om Sovjet och förtrycket som följer när mänskliga fri- och rättigheter undertrycks …) Läsningen av boken motiverade mig att skriva en längre recensionsartikel där jag försökte påvisa några av de största bristerna i Hagmans argument samtidigt som jag försökte bejaka det som var gott. Artikeln publicerades i den nordiska tidskriften för teologi, filosofi och kultur, Theofilos. Du kan få artikeln mailad till dig om du är intresserad och hör av dig. Nu har Hagman kommit ut med en uppföljare (den finns i Roseniuskyrkans bibliotek), men jag har inte hunnit läsa den ännu.

4. Kanske skulle jag nämna en roman också för trevnads skull. Då väljer jag Norwegian Wood av Haruki Murakami. Det är en underbart vemodig berättelse om att älska, vara ung, göra misstag, ångra sig, göra om … Den handlar också om psykisk sjukdom, om vänskap och om att behöva göra val. Jag tyckte mycket om den!

 

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat

Kommentera