I vår hemgrupp läser vi just nu John Stott’s lilla bok Lärjunge – om konsten att vara radikal utan att bli fanatiker. Det är en mycket fin bok som ger oss uppslag till många goda samtal. (Det är en spännande bok att läsa eftersom han skrev den så nära inpå sin död, efter årtionde efter årtionde av tjänst i Guds rike.)
Gud vill att du ska mogna
I tisdags läste vi kapitel 3, som handlade om andlig mognad. Stott skrev om hur kyrkor växer på många håll i världen, men att kyrkornas egna ledare kan säga att växten är ytlig eftersom man inte blir fast grundad i Guds ord. (Vi kan inte ta detta som en förevändning att avfärda väckelsen runtom i världen. Vi behöver läsa Stott’s kapitel enskilt, och göra mycket djupare undersökningar innan vi kan avfärda den.) Poängen som vi tog till oss, och kom att samtala mycket om, var just den här frågan: hur blir man egentligen andligt mogen? Man kan vara känslomässigt mogen, fysiskt mogen, intellektuellt mogen o.s.v. och ändå vara andligt omogen. Tyvärr minns jag inte (och jag har inte boken här) vilket bibelstycke det var Stott citerade, men här är två bibelcitat som passar väl in på talet om andlig mognad:
Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. (Efesierbrevet 4: 11 – 15)
Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig i Kristus. (Kolosserbrevet 1: 28)
Att vara andligt mogen handlar om att känna Jesus – sådan han verkligen är. Stott tryckte en hel del på just det, att känna Jesus sådan han verkligen är. Det finns så många pygmé-Jesus – det finns den politiske Jesus, kapitalisten Jesus, den vänlige Jesus … Men den verklige Jesus, han är både ett vilt lejon och ett slaktat lamm.
Några reflektioner över vad som ger mognad
Nu lämnar jag Stott’s bok och gör några egna reflektioner kring hur vi kan växa i andlig mognad.
- Det första är att vi måste plocka upp vår Bibel. Vill jag lära känna den verklige Jesus, så behöver jag söka honom där han har lovat att visa sig – d.v.s. i Guds Ord. (Johannes 5:39) Vi behöver läsa Bibeln under bön om den helige Andes ledning, för Skriften kan inte förstås om den inte förklaras av Anden och läses i tro.
- Vi behöver be Gud om hjälp att våga överraskas av vad vi läser. Det är lätt att läsa sin Bibel och redan på förhand veta vad texten säger. Vi lär oss att tolka Bibeln utifrån vad vi har hört tidigare, och det är inget fel i det, men vi behöver be Gud om nåden att få överraskas och överrumplas av vad vi läser. Det är omskakande, men det är gott.
- Det andra är att vi behöver få praktisera vad vi läser. Gud har utrustat varje människa med särskilda gåvor som Gud vill ska komma församlingen till del. De gåvorna ligger i träda i dig, och väntar på att få skjuta skott och mogna så att andra kan plocka Guds goda frukter på just dig.
- Här kom vi in på ett härligt samtal om hur Roseniuskyrkan kan anpassas så att allt fler människor får komma i funktion och dela med sig av sina gåvor. Det handlar om att skapa en struktur som hjälper människor att komma i funktion; det handlar om en vilja att se nya människor få uppgifter; det handlar om att vara så förlåtande att vi tillåter människor att göra fel och göra om; och det handlar, inte minst, om handfast handledning av människor.
- Jag vill varmt och innerligt uppmana dig att fundera över vilka gåvor du har. Jag tror att du enklast märker det genom att fundera över vad du längtar efter att göra, och då kan det röra sig om allt från att städa trappan till att stå i predikstolen. Vi gör så lätt skillnad på uppgifter och delar in uppgifter i ”andliga” och ”världsliga”, men vi finner inga sådana uppdelningar i Skriften. Alla behövs och alla utför en viktig uppgift. Kom till mig om du har idéer. Jag kan inte lova dig att det går snabbt att få någonting att hända men jag vill göra mitt bästa!
- Det tredje som jag vill lyfta fram är att låta nåden sjunka in i oss. Jag inser allt mer att hela livet är en skola i att förstå sig på Guds nåd. Guds mål med dig och mig är helighet. Det är någonting livsförvandlande. Gud är inte nöjd med lite halvdant, lite avslaget. Nej, han vill att hans folk ska vara heligt. (Matteus 5:48)
- Kanske ska du söka dig till bikten för att konkret få nämna synder som du skäms över och sörjer att du har fallit för. Det är gott och välgörande att få sätta ord på de sakerna och höra prästen säga: ”På Jesu Kristi uppdrag säger jag dig: dina synder är dig förlåtna. I Faderns, och Sonens och den helige Andes namn.”
- Framför allt vet vi ju att det är så med frukt och vin och annat – det tar tid för att de ska mogna. Så är det också i Guds rike. Det finns ingen 17-åring som är andligt mogen i ordets djupa bemärkelse. Det krävs många sorger och prövningar och erfarenheter för att man ska bli en mogen människa. Det är en viktig anledning till varför vi bör visa de äldre ibland oss stor respekt: de har erfarit mycket, och om de har mött livets prövningar i ödmjuk bön så har de oerhört mycket att lära oss som är yngre.
- Just det, det finns en sak till som ger mognad: det är mottot från barocktiden, Memento mori, minns att du är dödlig. Någon av ökenfäderna sa att han levde varje dag som om han skulle stå inför Guds tron på kvällen. Det kan låta barockt (*hrm* …) men det är ett sunt perspektiv. ”Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.” (Ps 90:12, 1917 års översättning)
Dessa tankar tar jag med mig när jag gör mig redo att åka ner till Skåne för att träffa familjen och fira Alla helgons dag.
Kommentera