(Texten återfinns också i vårt senaste månadsbrev)
Kära vänner i Roseniuskyrkan,
Då var vi här igen. Adventstiden kommer med ett ljus som lyser upp i allt vårt mörker: inte bara årstidens mörker, utan allt det mörker som lagt sig över vår tillvaro. Det finns gott om saker som oroar och upprör. En pandemi som inte vill släppa sitt grepp, politisk osäkerhet, våldet som härjar i vår stad och dystra förutsägelser om klimatets utveckling.
Att tända det första av fyra små ljus kan tyckas obetydligt eller sentimentalt. Och visst är det sant att världen inte räddas med stearin och tändstickor, ej heller med tomtar, granar eller klappar strategiskt inköpta under black friday. Men advent och jul handlar inte om vad vi kan göra för att förändra världen, utan om att Skaparen besökt sin skapelse och förändrat historiens riktning för alltid. Han är ljuset i mörkret. Han är den som kommer för att stifta fred mellan oss och Gud, och för att besegra våra ultimata fiender: synden, döden och djävulen.
På söndag får vi åter stanna upp inför texten som är varje predikants fasa. Vilken ny vinkel kan jag hitta på åsnan, palmbladen eller Hosianna-ropen? Ingen alls, såklart. Det är inte poängen. Poängen är påminnelsen om kungen som kom – obeväpnad, ödmjuk, segerrik och rättfärdig. Återigen får vi fråga oss själva: är jag en av dem som välkomnar och hyllar honom (Matteusevangeliet 21:9), en av dem som frågar ”vem är han?” (21:10) eller en av dem som avvisar honom (27:22)?
Välkommen till kyrkan på söndag. Var med och välkomna Jesus, vår kung!
Kommentera