7 år av VARDag

Den 4 september 2012 hade vi den första VARDagskvällen i Roseniuskyrkan. Vi åt kvällsmat tillsammans, hade bibelundervisning, sjöng och bad. Efter sju år, och ca 130 kvällar har VARDag nått vägs ände. Här vill jag beskriva och reflektera kring vad VARDag betytt och kan lära oss framöver. Jag ser fram emot era kommentarer nedan eller i samtal framöver.

Uppstart

Mina första år i Roseniuskyrkan, dvs. innan jag själv arbetade som predikant i kyrkan, präglades, vid sidan av gudstjänsten, av Forum Gränden och Ungdomsgruppen. Forum gränden var en serie föredrag som några kvällar per termin samlade människor till fördjupning och eftertanke kring ett aktuellt ämne. Ibland var det Roseniuskyrkans predikant eller en medlem som undervisade, men ofta en inbjuden gäst. Ungdomsgruppen som träffades på fredagskvällar tänjde gränsen för ordet ”ungdom” allt eftersom åren gick men var en härlig gemenskap av unga vuxna som umgicks, läste Bibeln och delade livet ihop.

När jag och Daniel började arbeta i Roseniuskyrkan ville vi vid sidan av söndagsgudstjänsten ha en verksamhet som fyllde behovet av kristen undervisning och gemenskap i vardagen, som kunde fördjupa ens tänkande och lärjungaskap på olika sätt och samtidigt vara gemenskapsbyggande.

Under vår studieresa till London våren 2012 kom vi i kontakt med Holy Trinity Brompton (mest känd som kyrkan där Alpha-kursen blev till), och hörde om deras ”Pastorates,” en ”mellanstor” grupp som fyllde en lucka mellan hemgruppen och gudstjänsten. Jämfört med gudstjänsten var den mellanstora gruppen mindre anonym, så att man faktiskt kunde lära känna folk – jämfört med hemgruppen var den mellanstora gruppen ett ”event” och inte en tight sammansvetsad grupp, och tid för mer förberedd undervisning och lovsång än vad de flesta hemgrupper orkar med.

Forum gränden, ungdomsgruppen och konceptet med en mellanstor grupp blev tillsammans VARDag. En ordlek kring ”vardag” – en avslappnad samling i enkelhet med relevans för vardagslivet och ”VARD” – eftersom vi alltid skulle börja kvällen med äta tillsammans. Jesus visste vad han gjorde när han ofta och gärna åt med de människor han ville möte, lära känna, undervisa och forma till sina lärjungar. VARDag – platsen där lärjungar formas och växer, var ett faktum. Tillsammans med hemgrupperna blev VARDag ett bra samspel mellan den lilla och den lite större gruppen med sina respektive fördelar och styrkor.

Livsnära lärjungaskap

”Lärjungaskap” var ett nyckelord för VARDag. Undervisningen skulle hjälpa oss att leva den kristna tron mitt i vår vardag. Bibelstudier blandades med föredrag med utgångspunkt i ett problem eller en vision som upplevdes angelägen för kristna i 2010-talets Stockholm.

Lärjungaskapet kom också till uttryck i möjligheten att få prova på att leda bibelstudium, hålla ett föredrag, dela sitt vittnesbörd eller leda lovsång. Inte minst fick många människor genom åren ta oss med på ”nedslag i vardagen,” där de delade något om hur de försökte leva ut sin tro i sitt konkreta arbete, intresse eller engagemang. Dessa kvällar var värdefulla både för den som fick chansen att gå på djupet i sina förberedelser och tankar om sin yrkesroll och tro, och för alla oss som nu har större insyn i vilka möjligheter och utmaningar som väntar en kristen jurist, sjuksköterska, politiker, socionom, hammarby-supporter, för att bara nämna några exempel.

Vi har haft serier om religioner och andlighet, församlingens innebörd, andens frukt och gått igenom ett antal kortare bibelböcker. Vi har ätit, skrattat, bett och sjungit och genom dessa kvällar formats av Guds ord och Ande. Jag är tacksam och glad för vad VARDag har betytt för mig och för oss som kyrka.

Förändrade förutsättningar och förlorad energi

De senaste två åren har VARDag på ett påtagligt sätt drabbats av ett slags trötthet. Deltagarantalet har sjunkit gradvis från glansdagarna då 25 personer ofta trängdes och spillde soppa på varandra, till kvällar med endast 4-10 deltagare.

Arrangemang och planering har blivit svårare och mer oförutsägbart vilket i sin tur bidrar till förlorad entusiasm och engagemang. Sånt händer. Saker har sin tid. Många har gått in i nya faser i livet där nya jobb eller små barn tar mer kraft och komplicerar kvällsaktiviteterna. Det är förståeligt. När en verksamhet kommer till en punkt där det är läge att avsluta får man sörja förlusten, ta en titt på nuet med sina behov och möjligheter och efterhand prova ett nytt sätt att möta dessa. VARDag har haft sin tid, men nu är det (snart) dags för något nytt att komma.

Framtiden

Under hösten 2019 kommer alltså inga VARDagskvällar att arrangeras, och inte heller kommer någon direkt ersättning att planeras. Hemgrupperna fortsätter träffas (och kanske gör det oftare?), emellanåt har vi veckomässor och förhoppningsvis kan vi få till en alpha-kurs. För den som vill komma till kyrkan för att lyssna, lära och/eller tjäna praktiskt finns det fortfarande alla möjligheter.

På längre sikt kommer något nytt. Behovet av mer tid för undervisning än gudstjänsten erbjuder är otvivelaktigt. Vi behöver avsätta mer en enda veckans 168 timmar för att i gemenskap med kristna bröder och systrar väcka liv i och gå djupare i vår tro. Vi behöver höra Guds röst genom Guds ord och lära oss tillämpa det, annars kommer våra tankar, känslor och beslut formas av andra röster och agendor. Vi behöver också varandra. Vi behöver grupper som är mer personliga än söndagsgudstjänstens strukturerade vimmel, men också grupper som är större och öppnare än hemgruppen. Vi behöver något som tar vara på VARDags styrkor, men som på olika sätt kan tjäna kyrkan bättre.

Jag och programkommittén kommer därför att under sommaren och hösten tänka på och prata om detta. Hur kan vi med Guds hjälp bygga vidare på Roseniuskyrkan? Hur utvecklar vi och går framåt? Vad är de främsta behoven och de bästa tiderna, formaten och uppläggen för att möta dem?

Jag hoppas också på ett vidare samtal än bara inom kommittén. Skriv en rad till mig, eller prata med någon av de andra i programkommittén (Sigrid Eklund, Sonia Lunnergård, Rebecka Mikko Ssegujja, Markus Nilsson, Markus Preston och Daniel Ringdahl). Vi saknar inte idéer, men vill vara lyhörda för förslag och funderingar!

Ett STORT tack till alla er som genom åren lagat mat, undervisat eller delat något, spelat musik eller höjt er röst till bön eller på något annat sätt bidragit till att göra VARDag till vad det var: en plats där Gud formade oss till lärjungar till Jesus Kristus. VARDag är avslutat; att leva tron i vår vardag är det inte.