Vad är en människa? Reflektion över HBO-serien ‘Westworld’

De stora frågorna

Det finns många frågor som är svåra att besvara. En av de vanligaste är givetvis vad det innebär att vara människa och vad som är poängen med våra korta tid på jorden. Även om människan har försökt besvara frågan i årtusenden måste vi fortsätta ställa den och försöka besvara den. En del av poängen verkar bestå just i att ställa frågan och att försöka besvara den. Konsten och kulturen är ett av de tydligaste uttrycken för detta sökande. Kanske är det därför jag tycker så mycket om konst och kultur.

En annan fråga handlar om vad människan är för någonting, och frågan är särskilt aktuell idag när tekniken gör det möjligt att påverka våra förmågor. Vi vet om att medicin kan påverka humöret (tänk t.ex. på antidepressiv medicin), vi har kartlagt människans DNA och vi kan plantera teknik i människan som hjälper till att reglera exempelvis diabetes.

Man and machine

En stor fråga inom nutida filosofi rör människans medvetande. Är medvetandet snarast att likna vid en avancerad dator eller är det någonting mer? Om medvetandet kan reduceras till kemiska och biologiska processer, är människan i grunden inte någonting mer än en maskin – om än ytterst sofistikerad. Om medvetandet är någonting mer, måste detta kunna förklaras och det är inte så enkelt som det kan låta.

Frågan är inte ny. Upplysningsfilosofen Julien Offray de la Mettrie skrev på 1700-talet verket L’homme Machine (maskinen människan), men med den nya tekniken har frågan blivit särskilt aktuell och det visar sig inte minst i kulturen. De senaste åren har det kommit några nya filmer (t.ex. ”Her”, 2013, av Spike Jonze, och ”Ex Machina”, 2015, av Alex Garland), och hösten 2016 kom TV-serien Westworld (HBO), av Jonathan Nolan och Lisa Joy.

TV-serien Westworld

Jag såg serien i våras och blev genast gripen. ”Westworld” är ungefär ett nöjesfält uppbyggd som ett större landområde i 1800-talets Västern och befolkat av robot-människor (hädanefter betecknade ”wänniskor”). Till Westworld kommer förmögna människor för att ”leka” vilda västern. Världen styrs av en viss berättelse som parkens skapare har skrivit, och i Westworld kan besökarna skjuta, våldta, supa, utforska, kriga … som det faller dem in. Alla spärrar som finns i den vanliga världen är satta ur spel i Westworld och besökarna får bete sig som de vill, men de kan inte skadas av wänniskorna – åtminstone inte av deras vapen.

Wänniskorna ser ut som vanliga människor, med skinn och blod och ytterst verklighetstrogna rörelsemönstser, men de är robotar. Deras beteenden styrs av komplicerade datorprogram och varje natt raderas och nollställs deras minnen. Denna återställning är givetvis kritisk. Vad skulle hända om de plötsligt mindes hur de behandlades dagen innan av besökarna?

Wänniskan, Människan och moralen

En av de mest besvärande frågorna som jag ställdes inför, när jag såg serien, var (och är fortfarande; jag blir besvärad när jag återigen börjar reflektera över den): finns det rätt och fel i förhållande till wänniskorna? Gör Människan M fel om denne slår ihjäl wänniskan W? Du skulle antagligen kalla mig dum om jag slog sönder min dator, men du skulle knappast säga att jag har gjort illa mot min dator. Den är min, och om jag vill slå sönder den är det upp till mig. Men tänk om det fanns ett program i datorn som lät den böna och skrika när den fick stötar? Så när jag börjar slå på den skriker den som om den misshandlades? Jag har fortfarande svårt att se att jag skulle göra något fel mot datorn.

W och min dator är egentligen samma sak. Det är bara det att W har fått skinn, lite kött, blod samt tal- och rörelsemönster som en människa utanpå sitt mekaniska skal. W beter sig i alla avseenden som M, men om du skulle dissikera W skulle du upptäcka en robot och inte organ. Ändå verkar det sjukt att våldta W. (Ja, det verkar – det är! – sjukt att våldta en dator också, men av helt andra anledningar …!)

Du kanske tänker: ja, det känns sjukt att misshandla om våldta W, men det är bara för att du inte kan inse att W inte är mer än en maskin. Så snart du inser att W bara är en maskin, och att alla hennes skrik och åtbörder bara är programmerade, försvinner din olust och du är fri att behandla W som du vill.

Argumentet är rimligt, men ur en materialistisk världsbild djupt oroväckande. Materialism innebär i det här avseendet att allt som finns är materia. Det finns ingen andlig verklighet och allting kan reduceras till kemi, biologi och/eller fysik. Den sekulär-humanistiska världsbilden är i grunden materialistisk. Det får till följd att människan inte kan vara någonting mer än en sofistikerad maskin. Djupast sett går människan att reducera till kemiska processer, och hennes reaktioner inför fara är evolutionärt betingade. Det innebär att det egentligen inte är någon skillnad mellan Wänniskan och Människan bortsett från det att vi ännu inte fullt ut kan redogöra för hur maskinen människan fungerar. Och det är besvärande. Du kan själv dra slutsatser gällande vilka konsekvenser den människosynen får (riskerar få) för etiken.

Wänniskan, Människan och dygden

Personligen är jag kristen vilket innebär att jag tror att människan är någonting mer än en snillrik maskin. Hon är skapad av Gud till Guds avbild. Oavsett hur hennes medvetande fungerar, skapar hon inte sitt eget värde – hennes värde är alltså inte självgenererat – utan tar emot det från Gud. Att attackera en människa utgör därför både ett brott mot den berörda människan men också, i överförd mening, en attack på Gud.

Jag kan skriva mer om människosyn i ett annat inlägg, men det finns ett perspektiv på frågan som är intressant både ur kristen och materialistisk synvinkel. Oavsett om man gör fel mot Wänniskan eller ej innebär misshandeln/våldtäkten av W att man skadar sin egen karaktär, för vad säger det egentligen om vad för typ av människa jag är och vill vara när jag kan misshandla och våldta en W-/Människa?

Dygdetik handlar om människans karaktär och svarar på frågan vilka egenskaper vi behöver för att fullt ut kunna vara blomstrande människor. Aristoteles är dygdetikern framför andra, men den har utvecklats och diskuterats i årtusenden. Ur ett teologiskt perspektiv är människan skapad för att ära Gud genom att leva i vänskaps- och familjerelationer, i arbete och gudstjänst, i bön och i tacksamhet. Till sådant behöver man trofasthet, sanning, glädje, kärlek, tro m.m. Knappast våldsamhet.

Avslutning

Westworld är en intressant serie. Den är välgjord (Jonathan Nolan är en av mina favoritregissörer och har gjort flera fina filmer) och samtidigt filosofisk, och den ställer svåra frågor om vad det är att vara människa i ett högteknologiskt samhälle.

Detta var några reflektioner över frågan, men jag är inte på något sätt färdig. Kom gärna med dina synpunkter!

Taggar: , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Kommentera