Kristen etik: karaktär eller regler?

De senaste åren har jag reflekterat en del över begreppet ”kristen etik” och vad det egentligen betyder. Mitt intryck är att den vanliga kopplingen är den mellan etik och regler. Kristen etik handlar därför om regler som de tio budorden eller uppmaningen att inte döma andra eller att hjälpa sin nästa. Det ligger givetvis något i det, men jag blir allt mera tveksam till att reglerna ger hela svaret.

En orsak till att vi sammankopplar etik med budord är givetvis vår kultur. Ungefär från upplysningstiden och framåt har moralfilosofi kommit att förknippas med plikter och regler, men om du skulle gå bakåt i tiden, till medeltiden och tillbaka in i antiken, skulle du snarare komma till den mycket större frågan: ”Vad är det att leva ett fullödigt, gott, mänskligt liv?”

Ja, hurdan skulle egentligen en sådan, alltigenom god, människa vara?

Det enkla svaret är att hon inte skulle vara en människa som kan 1 000 regler utantill, utan en som är genomsyrad av Guds kärlek. Det är möjligt att hon kan många regler, men det är inte det som gör henne god. Paulus sammanfattar Guds lag i den enkla uppmaningen till kärlek:

Kärleken gör inte sin nästa något ont. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
 (Romarbrevet 13:10.)

Framför allt är denna kärlek förkroppsligad i Jesus, som dessutom är den ende som helt och fullt kan uppfylla Guds lag. Att bli kristen är att ta emot Guds förlåtelse genom tron, men att leva som kristen är att formas till likhet med Jesus – det är att bli lik Gud.

Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.
 (Matteus 5:48.) Var så till sinnes som Kristus Jesus var. (Filipperbrevet 2:5.) Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. 
(Efesierbrevet 4:23-24.)

Nu blir det kanske litet tydligare varför kristen etik djupast sett inte kan handla om enskilda regler, utan ofrånkomligen måste handla om karaktären. Att lyda regler i alla tillfällen är inte helighet utan dogmatism, och Jesus tillrättavisar sin tids religiösa ledare för just deras dogmatism: 

 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. (Matteus 23:23.)

Därför är inte den viktigaste reaktionen på frågan om vad som är det rätta att göra ”vilken regel ska jag följa?”, utan ”vilket exempel ska jag följa?”. Du ska följa Jesu exempel. ”Men, Jesus levde ju inte i en globaliserad tidsålder då man var tvungen att ta hänsyn till en global ekonomi etc. Hur ska jag då kunna följa hans exempel?” Genom att ta efter honom i hans kärlek. ”Men, vad betyder det då, rent konkret, att jag ska göra i olika situationer?” Jag vet inte riktigt. Det beror på situationen.

”Men, är inte det att öppna för etisk relativism, alltså tanken att vad som är rätt för dig inte behöver vara rätt för mig?” Både ja och nej. Ja, i den bemärkelsen att det som är rätt i en situation inte nödvändigtvis behöver vara rätt i en annan. Nej, i den bemärkelsen att Gud är en och densamma och varje handling ska tjäna till att ära och förhärliga Gud och vittna om Herren Jesus.

För att konkretisera: tänk på Bibelns varningar för vrede. ”Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen”, säger Jesus (Matteus 5:22) och Paulus skriver: ”Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede” (Efesierbrevet 4:31). Samtidigt vet vi att det finns tillfällen då det är alldeles rätt att reagera med vrede. Jesus blev arg och Paulus kunde bli arg.

En from människa kan mycket väl bli rasande – men bara i sådana situationer, och till den grad, som det är passande.

Att fokusera på karaktär snarare än regler tror jag stämmer mycket bättre överens med Bibelns uppmaning att bli allt mer lik Jesus och gör det mycket enklare att förstå varför de uppmaningar Paulus ger oss allt som oftast rör karaktärsdrag (se t.ex. Galaterbrevet 5:13-25). Det medför att världen blir litet mindre svartvit, men den blir i gengäld desto mer spännande. Och det är faktiskt inte någon större förlust om världen framstår i litet flera nyanser än bara svart och vitt.

Postscript: Jag förstår att detta är ett ämne som jag skulle behöva skriva en hel bok om för att utreda, och en dag kanske jag gör det, men för tillfället får jag nöja mig med dessa korta rader. End postscript.

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Kommentera