Välkommen till vår blogg!

Här kan du följa vårt arbete och delta i ett pågående teologiskt och pastoralt reflekterande utifrån saker vi läser, pratar om och arbetar med. Välkommen att kommentera och tycka till!

Vart tar jag vägen med mina tvivel?

Som de flesta av bloggens läsare nog känner till arbetar jag vid sidan om Roseniuskyrkan för Apologia – Centrum för kristen apologetik. Mitt främsta ansvar under hösten har varit att samordna och undervisa vid Apologias distanskurs ”Förklara och Försvara,” som är en introduktionskurs i apologetik, det vill säga en introduktion till skälen till att den kristna tron är sann.

Vi har studerat hur filosofiska argument, historiska fakta och naturvetenskapliga data inte står i motsats till kristen tro utan bidrar med bekräftelse till den kristna trons rimlighet och sanning. Det är alltid stimulerande, uppmuntrande och uppbyggande att arbeta med detta, även för mig som gjort det i många år. Jag kan därför utifrån både min egen livserfarenhet och nu med ytterligare nästan 40 studenters erfarenhet som grund rekommendera kursen till er i Roseniuskyrkan som vill lära er mer och få redskap för att både (be)hålla sin tro och dela den till andra med större övertygelse och trygghet. Haka gärna på under vårterminen 2019!

Men det här är inte en reklamtext. Efter att ha läst studenternas reflektioner kring förra veckans föreläsning om tvivel kände jag att jag ville lyfta ämnet här också. Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Personligt

Vaccinerad mot gudstro

Ett av mina stora nöjen de senaste veckorna har varit att höra John Cleese läsa sin självbiografi So Anyway (2014, finns även på svenska som Men hur som helst, Forum 2014). I över 13 timmar har hans välbekanta röst talat om sin uppväxt, sin komplicerade relation till modern och hans väg via en juristexamen i Cambridge till manusförfattande och Monty Pythons epokgörande humorbravader.

Jag insåg längs vägen hur länge jag varit bekant med honom och de andra ”Pythons.” Från tidiga minnen av ”Pang i bygget,” via Michael Palins reseprogram till långfilmer och, när internet på allvar tog fart, oräkneliga klipp och sketcher från deras serie ”Monty Python’s Flying Circus”. Höjdpunkten i denna personliga relation till humorgruppen bestod i ett kort, ämnesöverskridande projektarbete på gymnasiet, som kulminerade i att jag och min kompis spelade upp The Argument Clinic på scen inför vår skola. Jag har sällan haft roligare! Läs mer ›

Taggar: , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat

Langham, Roseniuskyrkan och jag

Förra veckan stod Roseniuskyrkan återigen värd till en konferens ordnad av nätverket Langham Sverige som jag är med och samordnar. Flera av er kom och hörde Mark Meynell predika från Psalm 121 på tisdagskvällen, men jag har förstått att många inte känner igen namnet ”Langham” eller känner till vår inblandning. Här kommer lite mer bakgrund! Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

En professionell donut

 

Glänsande, färgglad, perfekt formad…och i mitten ett gapande hål.

Kanske är det en donut täckt i hallonglasyr? Eller är det en människa som med ett professionellt och kompetent yttre sliter med ett värkande, tomt inre?

En av böckerna jag läser just nu är The Emotionally Healthy Leader av Peter Scazzero. Efter att ha varit en framgångsrik pastor med ett liv och äktenskap på väg mot kollaps har Scazzero blivit en talesperson och något av en expert på hur känslomässig och andlig mognad följs åt. Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Läst och reflekterat, Personligt

”Synd är ett väldigt ålderdomligt uttryck”

I helgen uppmärksammade jag att Tidningen Dagen har publicerat en artikel om hur unga i kyrkan uppfattar begreppet synd, och en av de intervjuade svarade som det står i rubriken till mitt blogginlägg: ”Synd är ett väldigt ålderdomligt uttryck.”

Det här är inte platsen för att recensera artikeln, utan jag råder dig att läsa den själv, men jag skulle vilja dela några reflektioner över frågeställningen: är begreppet ”synd” något som hör till historien, eller som bara handlar om etik, eller något vi behöver släta över för att kunna attrahera moderna människor? Läs mer ›

Taggar: , ,
Publicerad i Hittat på internet

Hälsning från vardagen

Tiden går så vansinnigt fort! Jag skulle verkligen ha skrivit tidigare, men terminsstarten har tagit all uppmärksamhet. Nu är vi i varje fall igång och så är också Roseniuskyrkan. I mitten av augusti hade vi ett barn- och ungdomsläger och det var så roligt att träffa alla! Vi hade jättefina dagar och jag är så glad och stolt över all verksamhet som pågår för de små och unga i vår kyrka.

I går avslutade vi predikoserien ”Så ock på jorden” med anledning av valet 2018. Det har verkligen inte varit enkelt för vare sig mig eller Martin att försöka formulera bibliska visioner för de olika ämnena, men jag är glad för att vi har försökt. Jag minns inte vem det var, men någon påminde mig i förra veckan om Psaltaren 2 och den anger en sund ton så här dagen efter:

Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? […]
Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem. Så talar han till dem i sin vrede,slår dem med skräck
i sin glödande harm: ”Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.”

Min poäng här är inte att Gud skulle vara särskilt arg på Sverige för att vi har haft val, utan att vi har en tendens att förstora ett val och göra det så ödesdigert när det i själva verket bara finns en kung: Herren Jesus. Därför får vi som kyrka tryggt fortsätta göra Guds vilja på jorden oavsett vem det är som leder landet, och gärna be för våra ledare att de ska få vishet och förstånd att fatta kloka beslut.

Den här veckan händer det ett par roliga saker! Imorgon är det dags att samla alla hemgrupper i Roseniuskyrkan för samtal, gemenskap och bön, och på torsdag är det dags för terminens första kvällsmässa. Mässan börjar kl 19.

Det är några av de saker som rör sig i huvudet på mig en måndag eftermiddag!

Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

AI, sexrobotar och etik

Jag har redan tidigare skrivit om HBO-serien Westworld och för ett tag sedan kom den andra säsongen. Berättar- och tidsperspektivet är ganska avancerat, så jag måste erkänna att jag har lite svårt att hänga med, men de filosofiska frågorna som serien väcker är fortfarande intressanta.

I helgens SvD fanns en lång artikel om robotindustrin och hur man lyckas utveckla allt mer förfinade robotar med distinkt mänskligt utseende, och hur dessa kan använda som sexleksaker. Även om dessa robotar inte är tillnärmelsevis lika intelligenta och verklighetstrogna som robotarna i Westworld, är avståndet inte längre avgrundsdjupt mellan verklighet och fiktion. Vad skulle det egentligen innebära för vår mänsklighet om vi fick tillgång till sexrobotar? Läs mer ›

Taggar: , ,
Publicerad i Hittat på internet, Läst och reflekterat

Om torkan och gudsberoende

Den här värmen slår allt jag tidigare har varit med om. Jag kan inte påminna mig en sommar under min livstid då vi har haft strålande solsken, höga temperaturer och knappt något regn under närmare tre månader. Vad jag förstår av de artiklar jag läser, kan man inte med säkerhet fastställa att vädret har med människans påverkan på miljön att göra, men en sak kan vi med säkerhet säga: vi är alldeles beroende av Gud.

Skogsbränder rasar i Sverige. Foto: Maja Suslin/TT. Hämtad från: svd.se

Läs mer ›

Taggar: , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Om att vara kyrka i storstaden

I början av maj fick jag och Martin besök av en grupp studenter från THS (Teologiska Högskolan Stockholm) som läser en kurs i storstadsteologi. Under kursens gång har de besökt ett flertal kyrkor, med väldigt olika karaktärer, och samtalat med representanterna om hur de är kyrka i sitt sammanhang. Dessutom har de reflekterat över sådant som inte sägs men ändå syns och signalerar någonting, som lokaler, gudstjänstrum, hemsidor, liturgi, med mera.

För vår del är det mycket stimulerande att få reflektera över varför vi gör som vi gör och få tillfälle att kritiskt granska oss själva. Vi läste själva en variant av den här kursen, våren 2012, när vi precis hade börjat i Roseniuskyrkan, och vi tror att erfarenheter från den kursen, tillsammans med läsningen av Timothy Keller’s bok Center Church, har fått betyda mycket för hur vi tänker kring vad det innebär att vara kyrka i storstaden.

Några saker har varit viktiga för oss i arbetet.

  1. Att försöka överbrygga gapet mellan ”kristenliv” och ”vardagsliv”. Det är så lätt att jag tänker och beter mig på ett visst sätt i kyrkan som jag inte skulle göra i vardagen. Det är svårt att sätta fingret på vad jag menar, men det blir lite enklare om jag formulerar det så här: tänk dig att du en dag skulle se en kollega/granne/kurskamrat i kyrkbänken som vid tidigare tillfällen har ställt kritiska frågor till dig om din tro. Jag tror att du genast skulle delta i gudstjänsten med helt annan inställning och verkligen lyssna efter vad som sägs och hur det sägs och inte acceptera religiösa floskler. I vårt sätt att predika och kommunicera försöker vi (med betoning på ”försöker”) visa på hur Bibeln handlar om våra liv, våra problem, i vår tid. Därmed inte sagt att vi försöker göra allting så enkelt som möjligt. Vi vill bevara en rik liturgi eftersom vi tror att liturgin är en god gestaltning av gudstjänsten som människor av olika klasser, kulturer, generationer och språk kan delta i.
  2. Att ta kyrkan till folket och inte folket till kyrkan. Formuleringen är lite tillspetsad, men poängen är att vi så lätt fokuserar på hur vi ska få människor utanför att komma innanför kyrkans väggar att vi helt glömmer bort hur vi ska få människorna i kyrkan att komma utanför kyrkans väggar, med bevarad stolthet över sin tro. Jag och Martin tänker att ”Roseniuskyrkan” inte i första hand syftar på byggnaden på Smala Gränd 5, utan på alla dem som bär vår vision och är medlemmar i vår gemenskap. Det innebär att Roseniuskyrkan är spridd över hela Stockholm sju dagar i veckan, femtiotvå veckor om året. Det är i vardagen som relationer måste byggas och tron delas, om det ska bli någon verklig tillväxt i församlingen.
  3. Att visa hur evangelium svarar på människors verkliga frågor. Det är vår övertygelse att Gud är densamme genom alla tider, och att Gud har talat och fortsätter att tala genom Bibeln. Vi är dessutom övertygade om att människans problem är detsamma i alla tider, även om vi sätter lite olika ord på problemet. Djupast sett handlar problemet om rädsla för döden, fientlighet och misstrogenhet mot Gud, och en oförmåga att av hjärtat göra och vilja det som är verkligt gott. Den kristna tron besvarar dessa problem på ett oöverträffat sätt, men för att nutidsmänniskan ska få hjälp att se undret i evangelium behöver hon få hjälp att tolka sin nutid genom Bibelns stora berättelse. Det anstränger vi oss för att utveckla i vårt arbete.
  4. En fjärde sak är någonting som vi har kommit att tänka på allt mer den senaste tiden. När vi började vår tjänst i Roseniuskyrkan lyfte vi fram kyrkans geografiska läge som en möjlighet och någonting vi ville förvalta. Vi ville att det på något sätt skulle märkas att vi är placerade mitt i city, och i några avseenden tror jag att vi har kommit en bra bit på vägen. Men det finns också vissa avigsidor med storstadsmiljön, och en av de viktigaste är att den ofta är segregerad – i Stockholm är det definitivt på det viset. Den kulturella, sociala och ekonomiska homogeniteten är stark i city, och ska man vara ärlig måste man säga att också Roseniuskyrkan är en tämligen homogen skara. Kyrkan ska inte bara spegla samhället utan också vara en motkultur, och det gäller inte bara vilka åsikter vi har. Det ska också märkas i vilka som är med i vår gemenskap. Det här är någonting vi kommer att behöva prata mer om den kommande tiden!

Det är några av de saker som jag och Martin går och tänker på så här i slutet av maj.

Taggar: , , , , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg

Vänskap – en bristvara?

För några veckor sedan såg jag en tankeväckande rubrik i SvD: ”Sverige är världens svåraste land att få nya vänner i.” Texten är inte en personlig krönika utan återger ett forskningsresultat. InterNations, ett globalt nätverk för människor som frivilligt lever i ett annat land än sitt hemland (eng. ”expats”) har sammanställt en gigantisk rapport om hur det är att vara ny invånare i olika länder.

En av dimensionerna som redovisas kallas ”Ease of settling in,” alltså hur enkelt det är att komma till rätta eller göra sig hemma i landet. Där noteras att språk inte är ett stort problem i Sverige (plats 15 av 65), men att det står sämre till med vänligheten. När det gäller att få nyinflyttade människor att känna sig välkomna hamnar vi på plats 51, i vänlighet på plats 56, och – mest beklämmande – att faktiskt få nya vänner: plats 65 av 65.

När jag läser detta börjar jag genast undra: är vi dåliga på att erbjuda vänskap specifikt till människor som flyttar hit från andra länder, eller speglar det mer allmänt hur vi relaterar till varandra? Människor som flyttar till Stockholm från andra delar av Sverige, är det lätt för dem att få nya vänner?

Sverige har också flest ensamhushåll i världen. Är detta en del av bilden? Jag vill inte dra snabba eller förenklade slutsatser, men nog är det intressant och värt att fundera över hur det står till med vänskap och gemenskap i vårt land och vår stad.

Roseniuskyrkans vision innehåller orden ”Vi vill…vara ett andligt hem med hjärta för Stockholm.” Inget ensamhushåll alltså, och inte en plats där man bara får ett inledande välkomnande eller generell vänlighet (dessa är såklart viktiga i sig). Nej, vi vill något mer: att vara ett hem. Jag tror vi bör vara måna om och stolta över den biten av vår vision. Jag tror det finns ett behov av stark gemenskap och vänskap här i Stockholm och att vi som Roseniuskyrkan – både när vi ses på Smala gränd och när vi är utspridda över vår stad – kan göra mycket gott om vi är öppna för att ge verklig vänskap.

 

Taggar: , ,
Publicerad i (Helt vanliga) blogginlägg, Hittat på internet